En av orsakerna till att jag älskar Helsingfors är givetvis dessa gröna skapelser.
De ringlar sig fram genom staden som mjuka ormar.
De plockar upp mig på de flesta ställen, jag behöver oftast inte ens vinka.
De har oftast en behaglig fart, ibland lite extra fort och det känns nästan som att åka bergochdalbana. (Iaf om man är lätt bakis.)
Tiden med 3b eller 9 från Berghäll till skolan räcker nästan alltid precis för att hinna läsa tidningen och kanske dricka mitt sista kaffe ur termosmuggen på morgonen.
Nästan alla gånger väntar chauffören tålmodigt när jag springer, lätt försenad, desperat att hinna hoppa ombord.
För att inte tala om Kulttuuriratikka som ger en kulturupplevelser för endast biljettpriset 3 ggr i veckan.
Aah.

Det bästa är ändå när jag kommer tillbaka till Helsingfors efter att ha varit borta en stund och jag hör ljudet av vagnarna på spåren. Detta mullrande, säregna ljud.
Då känner jag kärleken till denna staden jag bosatt mig i.

I ♥ Trams.