Hurra hurra!
Kan inte egentligen förstå att min kandidat* blev tvåa i det första valet om vårt rikes president.
Detta ger mig lite framtidstro.

Annars är hemtenten inlämnad två timmar innan deadline och så gjorde
D fattiga riddare nu på kvällskvisten medan jag sov en liten lur.
Med sylt och vispgrädde. Dessa inmundigades på lantliga, blå och vita tallrikar.
Jag kände mig varm i hela kroppen.
Nu ska jag se på LOST.




*Pekka Haavisto, Vihreät / De gröna. ♡

Gudars det var länge sen jag hade det!
Har egentligen saknat det.
Efter att att ha idkat rätt så enformig fysisk anträngning under ca 1 månad var jag igår på kahvakuula och lite hot strech.
Omg.
Realitychecken var ett faktum - man är nog inte direkt i utställningsskick, som en kamrat skulle säga.
När man nästan inte kan gå i trappor eller stiga upp från stolen - då har man tränat hårt.
Detta kallar jag good pain.

Jag tror att man kan vänta på att den kommer, men det kan ta jävligt länge.
Jag tror även att man kan plocka fram den med lite envishet, hjälpa den liksom på traven.

Vet inte hur min kom, antagligen i samma veva som stormen Tapani.
Men skillnaden är att min smög sig på långsammare.
Förra veckan var ännu seg.
Dagarna fylldes med LOST, Angry Birds*, hundpromenader och mat och avslutades med en underbar kväll med utmärkta väninnor.
 Jullovet var ett himmelskt faktum.

Nu är jag tillbaks i älskade Helsingfors och vardagen.
Mycket på gång. Studier, som jag har på känn kommer bli intensiva, nytt roligt jobb, träning och slutförandet av praktik.
Och däremellan kärlek och umgänge.
Och precis nu i kväll kom inspirationen.

Bring it on January, i´m ready!




*Ja, slutligen blev även jag berörd av dessa fåglar och de små gröna svinen.

En av orsakerna till att jag älskar Helsingfors är givetvis dessa gröna skapelser.
De ringlar sig fram genom staden som mjuka ormar.
De plockar upp mig på de flesta ställen, jag behöver oftast inte ens vinka.
De har oftast en behaglig fart, ibland lite extra fort och det känns nästan som att åka bergochdalbana. (Iaf om man är lätt bakis.)
Tiden med 3b eller 9 från Berghäll till skolan räcker nästan alltid precis för att hinna läsa tidningen och kanske dricka mitt sista kaffe ur termosmuggen på morgonen.
Nästan alla gånger väntar chauffören tålmodigt när jag springer, lätt försenad, desperat att hinna hoppa ombord.
För att inte tala om Kulttuuriratikka som ger en kulturupplevelser för endast biljettpriset 3 ggr i veckan.
Aah.

Det bästa är ändå när jag kommer tillbaka till Helsingfors efter att ha varit borta en stund och jag hör ljudet av vagnarna på spåren. Detta mullrande, säregna ljud.
Då känner jag kärleken till denna staden jag bosatt mig i.

I ♥ Trams.

På torsdagen kommer jag åka på en resa.
Den typen av resa med den typen av person jag drömde om när jag var tolv-tretton.
Jag skrev om denna dröm i min dagbok, att jag skulle göra detta när jag blir vuxen*.


Jag känner mig som en liten tonårsmalloh igen.
Lika hispig och förväntansfull inför framtiden, med drömmar om kärleken och pirr i magen.

Skillnaden är bara den att nu lever jag drömmen.




*22 lät ju verkligen vuxet när man var 12...

Igår hade vi Filmkväll med gulisarna.
Det tog 1,5 h för oss att få på en film p.g.a tekniska problem*.
Allting sig till slut dock ordnade medan vi små tutorer lätt rodnade.

För övrigt hoppas jag att jag aldrig tröttnar på att äta stekt zucchini.






*Känns så himla tv-aktigt att säga de orden.

Hur härlig är inte känslan när man hittar något som man haft borttappat ett tag och alltid haft lite ångest över när man tänkt på det?
Jag hittade precis två saker som varit försvunna alltför länge. PUH!

Snart ska jag åka till Ekenäs och fixa ett litet men ack så viktigt event* jag är producent för. Ska bli skoj.
I morgon ska jag och D resa västerut och gå på Årsfest a´la 50´s. Detta spektakel arrangeras av Humanistiska föreningen vdi ÅA.
Hoppas vi orkar upp till sillisen på söndagen...
Jei, i´m so excited!!

För övrigt hoppas jag att jag hinner med Bokkalas, poetry slam, läsning och givetvis med mycket kärlek under denna fullspäckade helg.





*Tupare

Såg ett dokumentäraktigt program en dag. Det handlade om hårfärg och dess påverkan på hälsan.
Har nog länge varit medveten om att det finns mycket skit och skrämmande gifter i hårfärger men detta faktum har jag gladeligen gömt undan någonstans i huvudet för att slippa konfronteras med.
Efter påminnelsen i programmet om diverse kemikalier, ämnen som möjligtvis kan framkalla både den ena och andra sjukdomen p.g.a. hårfärger längre fram i livet har jag nu vaknat upp ur förnekelsen.

Helt sjukt att jag har besprutat mig själv med hårfärger (läs:gifter) regelbundet sedan jag var 15 som jag inte ens har en aning om halva innehållets konsekvenser för min hälsa!
Och konstigt att jag inte tappat håret ren...

Urk på burk, i morgon går jag och köper *ekologisk naturkosmetisk färg för kalufsen.
Piste.







*Eller varför inte bara sluta vara fåfäng och svärta huvudet och nöja mig med den råttfärg jag har egentligen, som gode mormor tycker.
Ack, dessa i-landsproblem som tynger.

Igår drack jag två stop öl.
Idag har jag känt mig som att jag skulle dragit en redigare fylla.
Måste sova på dagen och har inte orkat gå ut sen jag kom hem vid 15.oo.
WTF.
Protest från min kropp? Faktumet att jag blir äldre på måndagen? Murphys law? Dålig karma? Eller bara otur?



Åtminstone fick jag lyssna till ett trevligt band igår vid namn Opaque Buff.
En fröjd för både öga och öra.
Glamrock ♥

Jag är så kär.